Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Morfar’

Anita Jägenstedt

Min bror Gabriel gjorde en liten googling på vår familj och fick ganska intressanta resultat:

Vad har hänt vår kära mor?! En enda träff, som dessutom är en beskrivning till en bild på pappa som inte ens syns i vanliga fall (alt-text). Jag har ju refererat till mamma mer än en gång och hon har själv kommenterat flera gånger, men tydligen har hennes namn aldrig dykt upp. Här kommer därför lite ledtrådar till framtida släktforskare…

Min mamma hette som flicka Anita Grenholm och bodde i Kålaboda tillsammans med föräldrarna Folke och Britta samt de tre syskonen Rune, Bengt och Märtha.


Folke och Britta Grenholm

Vid sexton års ålder flyttade hon hemifrån (men mormor och morfar bor fortfarande kvar). Tids nog träffade hon min pappa och gifte sig.


Anita Grenholm blev Anita Jägenstedt

Hur många träffar får din mamma på Google?

上面的美女是我的妈妈安妮塔(Anita)。黑白的照片上是我的姥姥和姥爷。

Read Full Post »

为中文见下面

Idag är det morsdag, dagen till ära översätter jag en berättelse som jag skrev i skolan nyligen.

När jag var liten älskade jag att lyssna till morfars sagor. Han berättade alla möjliga typer av sagor, men jag tyckte ändå alltid bäst om att lyssna på berättelser från hans eget liv. Mer än tio år har gått sedan dess, men jag minns fortfarande följande berättelse.

När morfar var ung bestod livet inte bara av skoj som när jag var liten. Var han inte i skolan så hade han arbete att göra antingen där hemma eller någonstans i närheten. Byn han bodde i (och fortfarande bor i) var omgiven av skog, vilket inte så få människor tjänade sitt levebröd på. På den tiden fanns det inga lastbilar, istället flottades timret på ån ner till sågverket. En vår jobbade morfar med just timmerflottning. Han var en vågad pojke som ibland tog sig för att hoppa på stockarna över till andra sidan ån – hur riskabelt det var behöver väl knappast nämnas. Så en dag halkade han och föll mellan stockarna ner i vattnet, men som tur var fanns en kamrat i närheten som hjälpte honom upp och han klarade sig oskadd. Trots att han var genomvåt vågade inte gå hem, för han visste att mamma skulle bli arg – det var faktiskt inte första gången han ramlade i ån. Istället klädde han av sig och hängde kläderna att torka i solen. Inte förrän två timmar senare då kläderna hade torkat vågade han sig hem, i hopp om att mamma inte skulle förstå. Men han hann inte mer än in genom dörren innan mamma fick syn på honom och utbrast: “Har du blött ner dig nu igen? Klä av dig och gå i säng!”

När jag själv var liten och hade gjort något dumt hoppades jag alltid, precis som morfar, att mamma inte skulle få veta. Men hur torra “kläderna” än var så insåg hon ändå vad som hänt, ty en mor behöver bara se sitt barn i ögonen för att förstå.

小的时候我很喜欢听姥爷讲故事。他讲的故事内容丰富多彩,不过我总是最喜欢听他亲身经历的故事。现在我长大了,十年多过去了,可是我还记得下面的故事。

那年姥爷还很年轻,可是他的生活并不像我小的时候那样整天玩的方式。不是上学就是在家里工作或去别处打工。村子周围都是森林,不少人靠伐树谋生。当时因为没有汽车,所以原木沿河顺水漂到工厂。那个春天我的姥爷在河边管原木。他是个非常大胆的男孩,有时候在滑的原木上一跃一跃地跳到河对面的岸上。不必说,这个活动十份危险。有一天他不小心掉进河里去了。幸运的是,他的朋友在附近,跑过去把姥爷扶了起来。姥爷浑身湿透了,可是他不敢回家去。事实上,那不是第一次姥爷掉进河里。如果妈妈知道她会很生气,所以他脱下衣服,把它们挂在树上晒太阳。两个小时以后衣服干了,他就会家去了。他以为妈妈不会明白,谁知进门以后妈妈一看就说“又掉进河里了吗?快脱下衣服去睡觉!

我自己小的时候犯错误时跟姥爷一样不想让妈妈知道。不过无论如何妈妈都看得明白。妈妈看孩子眼睛的表情就知道,她不用看他的衣服。

Read Full Post »

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.