我的一天

Today’s homework is to write about a typical day in my Beijing life. Enjoy.

我每天早上六点半起床。早饭我常吃米酒汤或者馒头。因为大学有点儿远所以我差一刻八点应该去教室。虽然走路比较长久但是我喜欢。八点半上课。我们每天都有四节课、十二点半下课。下课以后我跟同学们一起去吃午饭。我们有时候在食堂吃、有时候在校园外面的饭店吃。然后我回去家。下午如果我累我休息一下。我常常用电脑编程、听音乐、上上网跟朋友们一起聊天儿、给爸爸妈妈发电邮。晚上我做饭、做作业、洗澡。我大概十一点钟睡觉、以后做梦奇妙。

Don’t worry mom

Since my previous food related post, I’ve actually succeeded at ordering vegan food every time. Today I went to eat dinner without any friends or dictionaries and still succeeded to communicate my wishes. There weren’t even any pictures in the menu! My standard phrase is now 《我什么肉也不吃,你有素菜吗?》 and it hasn’t failed yet. The problem now is rather that my diet isn’t very varied, I mostly eat tofu and rice. I just moved to an apartment of my own, so I should start making food myself to get a bit of variation (in terms of taste and nutrition). Just thought I’d share…

Humanisterna

About a Swedish organization I recently discovered, Humanisterna.

För några månader sen såg jag en debatt på Nyhetsmorgon mellan en “häxa” och en person som sa en massa bra saker, sånt som jag skulle vilja säga. Idag läste jag på SVT Opinion om det omoraliska i att hindra stamcellsforskning på religiös grund och tyckte att det var väldigt bra. Jag gillar särskilt språkbruket – utan omsvep kallas religiösa motiv för “irrationella” och “vidskepliga”. Det visade sig att det är samma person som var så bra i Nyhetsmorgon som skrivit det: Christer Sturmark, ordförande i förbundet Humanisterna. Vid första anblick verkar Humanisterna väldigt bra, deras paroll är “för en sekulär livssyn byggd på förnuft, medmänsklighet, tolerans och ansvar”. Förhoppningsvis är det inte en toppstyrd gubbförening, men det vet jag inte än.

Jag drar mig till minnes en diskussion jag hade med Emil för tre år sen. Vi satt i hans kök och pratade politik (jag hade fel, för övrigt). Av någon anledning kom vi in på “humanism”, ett ideal som Emil sade sig bekänna sig till. Han kunde inte konkret förklara vad humanism är, så jag tyckte att det var otroligt flummigt och ville inte vara med. Dessutom gillade jag inte namnet, “humanism”, som tycks förutsätta en människo-centrisk syn som bortser från de icke-mänskliga djurens intressen. Den kritiken är nog, efter lite eftertanke, ungefär lika välgrundad som föreställningen att feminismen sätter kvinnor före män för att det heter just “feminism”. Nej, sånt trams borde jag inte hålla på med, inte utan att först ta reda på vad humanism faktiskt innebär.

Jag hittade Humanist Manifesto 2000 på Humanisternas hemsida (utöver det finns ingen koppling). Jag har inte läst hela än, men ska göra det. Min förhoppning är att det kan vara en hjälp på vägen att knyta ihop axiom som jag tror på (utilitarism, typ) med en del fluffiga (men sympatiska) ideal som jag skulle vilja kunna bekänna mig till (demokrati och mänskliga rättigheter, typ). Jag vill vara som du, Emil!

A few pictures

I apologize for the appalling lack of pictures so far. I don’t want to carry around my camera everywhere, but here’s a few pictures for you anyway:


I really am in China. This is the flag in front of Tiananmen.


I was a bit lost the first day and visited another university.
BLCU doen’t have a Mao statue, by the way.


A street in Haidian, not far from where I live.


Yes, it’s the tobacco (), tea () and liquor () shop.

Hej då Sverige

About the results in the Swedish election. I am not pleased.

Jaha, så vann borgarna valet, lagom kul. Nu kan vi väl glömma att Sverige ska föra en bra miljö- eller utrikespolitik. Djurskyddsmyndigheten lär dom väl också lägga ner. Något spår av feminism har väl ingen sett till hos borgarna heller. Nu ska vi alla vara individer och göra fria val istället…

Tangdynastin och Li Ruihuan

Sorry, this is about a Chinese version of a Swedish song and is therefore written in Swedish and Chinese.

Eftersom jag har tråkigt idag sitter jag vid datorn och lyssnar på Doktor Kosmos. Sista spåret på EP:n Jimi Tenor och Kennet Johnsson är en kinesisk version av låten med samma namn. Den kinesiska titeln är 唐朝和李瑞环, “Tangdynastin och Li Ruihuan”. Tangdynastin är namnet på ett gammalt kinesiskt rockband och Li Ruihuan är en kinesisk politiker. Den som kan läsa Wikipedia kan istället läsa om Tangdynastin och Li Ruihuan.

Texten är mer eller mindre direktöversatt:

我骑看摇滚
唐朝在那儿演出
真他妈的好,真他妈的好
我觉得真他妈的他妈的好

Jag går för att titta på rock.
Tangdynastin spelar där.
Så jävla bra, så jävla bra.
Jag tycker att det är så jävla, jävla bra.

因为我会恋爱
因为我会恋爱
因为我在这儿
因为我可以恋爱

För jag kan bli kär.
För jag kan bli kär.
För jag är här.
För jag kan bli kär.

哦多么陶醉
肏多么陶醉

Å, vad bra.
Fan, vad bra.

Jag varken kan eller orkar skriva ner hela texten, men biten om Li Ruihuan är rolig. Precis som Kennet Johnsson har han en t-shirt från Fruit of the Loom och är cirka 43 år.

他说仍然我很累听说瑞典工人阶级不生存

Han säger att han är trött på att höra att svensk arbetarklass inte finns längre.

Demoversionen av Länderna (sista spåret på Le Punkrocker) är också väldigt lärorik:

I Kina är dom supermånga. Tjenare är det vanligaste ordet i Kina eftersom dom träffar så många personer. Om man ställde alla kineser på rad så skulle det bli en skitlång rad. Då förstår du kanske att dom är supermånga.

Kinesiska hälsningar till alla Doktor Kosmos-fans!

一封家书

In class today we listened to a song called 一封家书 (A Letter Home) by 李春波 (Li Chunbo). It’s from 1993 and is quite well known (in China). Because I’m bored and because I think the song says something about Chinese culture, I’ll try translating the lyrics. Our teacher already did part of the job, of course. Also, thanks to Jess for helping out. Pinyin in brackets.

亲爱的爸爸妈妈 (qīnài de bàba māma)
你们好吗 (nǐmen hǎo ma)
现在工作很忙吧 (xiànzài gōngzuò hěn máng ba)
身体好吧 (shēntǐ hǎo ba)

Dear dad and mom.
How are you?
Have you been busy at work?
Do you have your health?

我现在广州挺好的 (wǒ xiànzài Guǎngzhōu tǐng hǎo de)
爸爸妈妈不要太牵挂 (bàba māma bú yào tài qiānguà)
虽然我很少写信 (suīrán wǒ hěnshǎo xiě xìn)
其实我很想家 (qíshí wǒ hěn xiǎngjiā)

I’m doing very well in Guangzhou now.
Dad and mom don’t need to worry.
Although I don’t write very often,
I’m actually very homesick.

爸爸每天都上班吗 (bàba měitiān dōu shàngbān ma)
管得不严就不要去了 (guǎndé bù yán jiù bú yào qù le)
干了一辈子革命工作 (gàn le yíbèizi gémìng gōngzuò)
也该歇歇了 (yě gāi xiē xiē le)

Does dad go to work every day?
If the manager isn’t too strict, he doesn’t need to go.
Having done revolutionary work for a lifetime,
he too deserves to rest.

我买了一件毛衣给妈妈 (wǒ mǎi le yí jiàn máoyī gěi māma)
别舍不得穿上吧 (bié shěbudé chuānshàng ba)
以前儿子不太听话 (yǐqián érzi bù tài tīnghuà)
现在懂事他长大了 (xiànzài dǒngshì tā zhǎngdà le)

I bought a sweater for mom,
please don’t be afraid to use it.
Before your son wasn’t very obedient,
but he’s sensible and grown up now.

哥哥姐姐常回来吗 (gēge jiějie cháng huí lái ma)
替我问候他们吧 (tì wǒ wènhòu tāmen ba)
有什么活儿就让他们干 (yǒu shénme huór jiù ràng tāmen gàn)
自己孩子有什么客气的 (zìjǐ háizi yǒu shénme kèqì de)

Do brother and sister come home to visit often?
Please give them my greetings.
If you have any housework, let them do it.
You’re own children should pay their respect.

爸爸妈妈多保重身体 (bàba māma duō bǎozhòng shēntǐ)
不要让儿子放心不下 (bú yào ràng érzi fàngxīnbúxià)
今年春节我一定回家 (jīnnián chūnjié wǒ yídìng huí jiā)
好了先写到这儿吧 (hǎo le xiān xiě dào zhèr ba)

Dad and mom, take good care of your health,
don’t let your son worry about you.
This Spring Festival I’m coming home for sure.
I should stop writing now.

此致敬礼 (cǐzhì jìnglǐ)
此致那个敬礼 (cǐzhì nàgè jìnglǐ)
一九九三年十月十八号 (yī jiǔ jiǔ sān nián shí yuè shí bā hào)

Regards.
October 18, 1993.

As a service to my readers, here’s the song for you to download. I’m sorry I can only provide it in mp3-format, but I found it on Baidu (Chinas biggest search engine). Copyright 李春波 1993. Used without permission, of course.

Chinese fonts and input in Ubuntu

To whom it may concern. If you install Ubuntu Dapper (for other distributions, see comments below) with another language than Chinese as the main one, getting Chinese fonts and input to work is unforunately non-trivial. Not all steps can be done via a friendly, graphical interface.

First, install the Chinese language support files. You can do this in “System > Administration > Language Support” or via aptitude:

$ sudo aptitude install language-support-zh

This will install input support via smart-pinyin and SCIM, but you will need to activate it for your locale:

$ im-switch -s zh_CN

This creates a link in ~/.xinput.d/ for your current locale. Next time you login you should be able to activate pinyin input by pressing Ctrl+Space. There are also alot of other input methods (e.g. stroke based) which you may want to deactivate.

If you have some Japanese and Korean fonts installed (Ubuntu does by default), you will notice that the Chinese characters you write are shown with a mixture of fonts, which looks terrible (the same occurs if you have more than one Chinese font). Tell the font manager (fontconfig) that you want Chinese fonts by default:

$ sudo fontconfig-voodoo -s zh_CN

That’s it. If you are not using Ubuntu, you’ll want to install the smart-pinyin input method in SCIM. Use im-switch to create the hooks that activate SCIM when you start your desktop. If you have no Chinese fonts, look for the Arphic TrueType fonts. fontconfig-voodoo is part of the Ubuntu package language-selector-common. If you don’t have a similar tool in your distribution, consider copying /usr/share/language-selector/fontconfig/zh_CN from an Ubuntu box and hooking it into fontconfig (you’re on your own).

Shit happens, repeatedly

The initial success with getting vegan food seems to have been beginners luck, I haven’t done so great lately. Every time that I’ve seen the actual food or a picture of it, I’ve succeeded, but every time I’ve only had a menu and a waiter to consult, I’ve failed. Twice I got stuff with egg in it because I only asked for a vegetable dish (素菜). Today, I really confirmed that what I ordered (常家豆腐) didn’t have meat or eggs. After eating a while, I thought that the taste of the white meaty-looking stuff was familiar. I think it was chicken. Either it was a miscommunication or chicken isn’t counted as meat (). I thought a bit about asking what it was and why they had said that the dish had no meat, but I chickened out (no pun intended). I can’t keep failing like this, so I should learn how to ask what the ingredients are and to give a complete list of things I don’t want (meat, bird, fish, egg, milk).

Cooking at home is much safer, but not as fun. The grocery stores actually have lots of cool stuff that we don’t have in Sweden, the most useful being tofu in different shapes, forms and tastes. At the store today I was looking at the bread (not the western kind, more like buns that you steam cook) and the people behind the counter were repeating the same thing a few times until I realized they were addressing me. I just gave them a surprised/confused look and kept on looking. A while later I came back and one guy came up to me and asked me the same question again. I figured he was asking if I was looking for something so I said that I was just taking a look. He went back behind the counter and the others asked him if I had understood. He said I had not. They all seemed somewhat amused and I pretended not to notice.

Chinese South Park

I’ve been watching some TV and found something quite psychadelic. The show is called Bravo东东 and the influence of South Park is quite obvious:

Bravo东东
Image copyright someone else, used without permission.

I can’t understand what they’re saying so I don’t know if it’s funny, but it seems to be less politically incorrect than South Park anyway. When searching for some info on the show I stumbled up this news item: Foreign Cartoons to Be Banned in ‘Golden Hours’ (17-20). The policy was supposed to come in effect on September 1, so perhaps this could explain why I’ve been seeing this particular show so often (and perhaps not).