Humanisterna

About a Swedish organization I recently discovered, Humanisterna.

För några månader sen såg jag en debatt på Nyhetsmorgon mellan en “häxa” och en person som sa en massa bra saker, sånt som jag skulle vilja säga. Idag läste jag på SVT Opinion om det omoraliska i att hindra stamcellsforskning på religiös grund och tyckte att det var väldigt bra. Jag gillar särskilt språkbruket – utan omsvep kallas religiösa motiv för “irrationella” och “vidskepliga”. Det visade sig att det är samma person som var så bra i Nyhetsmorgon som skrivit det: Christer Sturmark, ordförande i förbundet Humanisterna. Vid första anblick verkar Humanisterna väldigt bra, deras paroll är “för en sekulär livssyn byggd på förnuft, medmänsklighet, tolerans och ansvar”. Förhoppningsvis är det inte en toppstyrd gubbförening, men det vet jag inte än.

Jag drar mig till minnes en diskussion jag hade med Emil för tre år sen. Vi satt i hans kök och pratade politik (jag hade fel, för övrigt). Av någon anledning kom vi in på “humanism”, ett ideal som Emil sade sig bekänna sig till. Han kunde inte konkret förklara vad humanism är, så jag tyckte att det var otroligt flummigt och ville inte vara med. Dessutom gillade jag inte namnet, “humanism”, som tycks förutsätta en människo-centrisk syn som bortser från de icke-mänskliga djurens intressen. Den kritiken är nog, efter lite eftertanke, ungefär lika välgrundad som föreställningen att feminismen sätter kvinnor före män för att det heter just “feminism”. Nej, sånt trams borde jag inte hålla på med, inte utan att först ta reda på vad humanism faktiskt innebär.

Jag hittade Humanist Manifesto 2000 på Humanisternas hemsida (utöver det finns ingen koppling). Jag har inte läst hela än, men ska göra det. Min förhoppning är att det kan vara en hjälp på vägen att knyta ihop axiom som jag tror på (utilitarism, typ) med en del fluffiga (men sympatiska) ideal som jag skulle vilja kunna bekänna mig till (demokrati och mänskliga rättigheter, typ). Jag vill vara som du, Emil!

4 thoughts on “Humanisterna

  1. Jag har trott att humanister är en slags essentialister, dvs. att de bekänner tro till någon slags inneboende mänsklig natur. Detta korroboreras av följande mening som jag hittade på engelska wikipedia-sidan “Essentialism”:

    “Classical humanism has an essentialist conception of the human being, which means that it believes in an eternal and unchangeable human nature.”

    Detta torde väl vara trams på styltor om något. Jag beundrar dock alla former av rationell sekularism och den där artikeln på svt opinion är klockren. Men, att tro på mänskliga naturer som inte finns är väl ett lika stort brått mot rationaliteten som att tro på spöken, gudar eller en absolut moral. Och jag har inte så mycket till övers för sådana som försöker få folk att tro på saker som inte finns!
    Jag vill inte vara en tråkmåns (eller är det kanske det jag vill), men jag tror att om du vill få in de där fluffiga idealen i ditt logiska system så får du nog utöka din axiomsamling.

  2. Jag har också ibland fått intrycket att dom sätter något slags flummigt värde på det “mänskliga”, vilket jag självklart inte kommer att gå med på. Dom som kallar sig humanister kan nog vara bra ändå (bevisligen). Även om jag säger att jag vill vara som Emil så tycker jag ju egentligen som du, d v s skeptiskt till allt. Fast då måste jag ju erkänna att även Utilitarism är trams på styltor, kanske bara något lägre sådana…

  3. Jag drar mig till minnes att man inte kan göra ett inkonsistent system konsistent genom att lägga till axiom. Det tycks för mig som att utilitarism står i konflikt med demokrati och mänskliga rättigheter som dogm eftersom det finns tillfällen då det odemokratiska eller brottet mot någon mänsklig rättighet är det utilitaristiskt bästa. Alltså spelar det ingen roll vilka övriga axiom jag lägger till. Kanske får jag nöja mig med att tycka att demokrati i allmänhet är det bästa (av de kända alternativen) och att mänskliga rättigheter kan vara ett bra juridiskt verktyg. Dom borde bara döpas om till “mänskliga nyttigheter”/”human utilities” för att heta rätt sak också 🙂

    För övrigt är hela systemet av mänskliga rättigheter i sig inkonsistent eftersom många av dom uppenbart står i konflikt med varandra. Lösningen vore väl att rangordna dom, men det vill väl ingen göra för då skulle det bli så uppenbart att det bara är konstruktioner utan moralisk tyngd (trams på styltor alltså).

  4. Hrm. Några månader senare hamnar jag i nästan samma bryderier (om än något mindre filosofiskt vederhäftiga…). Fick Richard Dawkins “The God Delusion” i julklapp (!), och kände plötsligt visst behov av att bli en organiserad ateist. Nå.

    Hoppas du har det schyst och äter mycket lingonsylt.

    Martin

Comments are closed.