Hangzhou

My parents have come to visit me and we’ve travelled to Hangzhou (close to Shanghai) for a few days. With a population of 6 million it’s considered a small city in China and the air is much better than in Beijing. Hangzhou is in the south so it’s a little warmer, spring has already arrived. Our hotel is quite close to West Lake – the main attraction of this city – so we’ve been spending the day discovering it.

My mother discovered the joys of being grabbed in both arms and forcefully photographed by happy Chinese tourists (probably because she has blonde hair). I know by experience that shouting “I am not a zoo” has no effect what so ever, so there’s really nothing to do about it.

We strolled around for about six hours, taking the tourist boat to the islands in the middle of the lake. I took some photos for your viewing pleasure:


Bridge by West Lake


Cherry blossom and Chinese pavillion


This is a very naughty tree. It was caught talking a lot of nonsense about Taiwanese independence and was swiftly dealt with.

There are more pictures in my flickr Hangzhou set.

Hur ser ett kinesiskt tangentbord ut?

Min mammas kollega Johan Öjeheim har gått och funderat på hur ett kinesiskt tangentbord ser ut. Är det 30 meter långt? Har det 30 000 tangenter? Har kinesiska datoranvändare jättelånga fingrar? Nej, tråkigt nog ser tangentborden här ut precis som i Sverige. Skulle det finnas en tangent för alla de vanligaste tecknena skulle det behövas runt 2 500 tangenter, men även det är förstås en praktiskt omöjlighet. I kinesiska består de flesta ord av ett eller två tecken, där varje tecken är en stavelse. Hur ett tecken uttalas går i allmänhet inte att se, så därför har man utvecklat pinyin-systemet för att kunna skriva uttal med västerländska bokstäver. Det används bland annat i grundskolan och i ordböcker. För att skriva kinesiska tecken på en dator skriver man ordens uttal med pinyin och låter datorn göra en kvalificerad gissing om vilka tecken det motsvarar. Så här kan det se ut:

Här har jag skrivit “jingli” och datorn gissar först på “erfarenhet” (经历 jīnglì). Eftersom det finns många ord som uttalas ungefär likadant så finns här flera alternativ, bland andra “direktör” (经理 jīnglǐ) och “energi” (精力 jīnglì). Programvaran för att gissa är förstås ganska komplicerad och ibland blir det fel, då måste man själv välja de rätta tecknena. Så funkar det.

Shellshock Festival

Tonight is the Spring Festival (the Chinese new year) and it’s like a war zone. Starting at nine o’clock people began building up to an ear-deafening frenzy of fireworks and firecrackers which was simply unbelievable. The firecrackers were bigger, louder and more dangerous than any I’ve seen before:

Gunpowder smoke and metal oxides created a mist that lay thickly on the streets. The really big fireworks triggered a few car alarms, adding to the feeling that the world was coming to an end. I’ve been told that the Spring Festival is a traditional family holiday, but first and foremost I will remember it as a celebration of shellshock. These video clips don’t quite do justice to the scene, but they’re something to look at anyway:

Svensk Köttinformation lär barnen laga köttbullar

Läste i DN på morgonkvisten att Järfällaskolan lagat godast köttbullar i en mattävling. Det låter ganska oförargligt, men den här formuleringen väckte misstankar:

Tävlingen ingår i projektet Barnens egen matskola som är ett samarbete mellan flera organisationer och företag för att uppmuntra unga att laga egen mat.

En av dom välgörande organisationerna visade sig just Svensk Köttinformation. I projektet ingår även en liten råvaruskola, som i år handlar om just kött. Svensk Köttinformation är en branchorganisation vars enda syfte är att förklara för oss svenskar hur nyttigt kött är, hur naturligt det är och hur bra svenska djur har det. Det är inte första och knappast heller sista gången som jag läser om hur Svenskt Köttinformation tillåts göra reklam för sin egen produkt i svenska skolor utan att ifrågasättas. Så här skriver man i materialet:

Sverige har en sträng djurskyddslagstiftning som anses vara den mest omfattande i världen. […] När djuren mår bra och sköts om på rätt sätt ger de oss bra kött av hög kvalitet. Allt kontrolleras noggrant, från hur djuren har det på gården till hur köttet hanteras i affären.

Sverige har förvisso världens bästa djurskyddslagstiftning, men vi följer den inte. Att djur som mår bra smakar bra kanske inte är osant, men djur som inte mår bra smakar faktiskt likadant. Det är inte sällan man hör nonsens i stil med “om djuren inte behandlades väl skulle de inte producera bra kött/ägg/mjölk”, men den kopplingen finns helt enkelt inte. Man nämner inte heller köttets påverkan på miljön eller ett enda ord om det (eventuellt) etiskat tveksamma i att föda upp, döda och äta miljontals kännande varelser varje år. Och självklart gör man inte det, deras jobb är ju att göra reklam för sin produkt.

Why do the models look so bored?

I’ve always though that models look bored, arrogant or even angry when they walk around on my TV screen. This seems to be the way they are supposed to look by some industry standard. There is a certain type of woman in the real world who also wears that look, and I’ve often wondered where it comes from. Even Google couldn’t tell me why, so I’ve come up with a hypothesis.

In Beijing I get stared at and talked about as soon as I step out of my door, much in the same way as I imagine attractive women would. (I’m just very tall, it’s not my superior looks that draw attention.) This is not something I suffer from, but at times it does get annoying. What I have noticed is that putting on a bored expression and a vacantly staring into the distance helps quite a bit to cope. It seems as though people look less, talk less and ask less questions. Most people don’t like self-absorbed, arrogant people, so if you look like one chances are they don’t want to acknowledge you.


© Peter Duhon

When these girls are in their early teens they probably think it’s pretty awesome that all the boys are looking at them all the time. But after a few years it gets old and even though they enjoy being desired they also just want to be left alone once in a while. That’s when they start focusing their eyes far in the distance and put on that bored look. Sure, it’s possible that some of the self-centered, arrogant, attractive girls you see really are self-centered and arrogant, but maybe some of them are simply tired of being stared at.

Disclaimer: This is just a hypothesis. I’m not the type of woman that gets looked at a lot (I’m not even a woman), so please don’t hold it against me if I’m wrong.

…well, this is quite an interresting turn, given that I proclaimed that this is not a fashion blog less than a year ago….

En hyllning till kön

Jag läste DN:s artikel om den kinesiska kökampanjen och blev väldigt glad. I Sverige är det väldigt poppis att klanka ner på Kinas kampanjer (förmodligen har man svårt att göra skillnad på den som driver en kampanj och kampanjen i sig) men den här kampanjen borde vi verkligen hylla!

I Sverige har vi en djupt rotad kökultur, vi kan t o m köa utan att stå i rad. Är det t ex flera personer som väntar på att få hjälp i en butik kan vi ställa oss lite utspritt men ändå ha en osynlig kö där alla vet sin plats och väntar på sin tur. Jag har hört en del utbytesstudenter förundras över att vi köar så mycket i Sverige, men jag tycker att det ett smidigt och rättvist system som vi borde sprida över världen. Kina framstår i jämförelse som barbariskt och ociviliserat.

När jag var på filmpremiär och dörrarna slogs upp så behövde jag inte använda fötterna, tryckvågen från hundratals kineser som inte har hört ordet kö bar mig brutalt in i salen och väl inne var det bäst att springa för att hinna få en plats i tumultet. Helt psykedeliskt. Om man ser att det finns lediga platser på tunnelbanan infinner sig en tryckt stämning. Innan dörrarna öppnas är det till synes lugnt. En ton som betyder att dörrarna ska öppnas ljuder och luften stannar nästan. När dörrarna sedan öppnas bryter det loss med full kraft. Samma sak gäller förstås också på bussarna. Och skulle flera personer vänta på taxi på samma ställe kan man bara glömma den svenska osynliga kön, det är bara att försöka manövrera ut dom andra genom smart placering och ivrigt vinkande.

I den nya kampanjen blir den 11:e i varje månad ködagen då alla ska komma ihåg att stå duktigt i kö som civiliserade människor. Så här ser kampanjmaterialet ut:


“Jag står i kö, jag lämnar företräde, jag är lycklig”

Jag vet inte om vi svenskar faktiskt blir lyckliga av att stå i kö, men fint är det i alla fall.

Missa för övrigt inte avsnitt 3 av Världens modernaste land (även på TPB) där Fredrik Lindström, Peter Englund och Lena Sundström pratar ganska roligt om den svenska kökulturen.