Hangzhou

My parents have come to visit me and we’ve travelled to Hangzhou (close to Shanghai) for a few days. With a population of 6 million it’s considered a small city in China and the air is much better than in Beijing. Hangzhou is in the south so it’s a little warmer, spring has already arrived. Our hotel is quite close to West Lake – the main attraction of this city – so we’ve been spending the day discovering it.

My mother discovered the joys of being grabbed in both arms and forcefully photographed by happy Chinese tourists (probably because she has blonde hair). I know by experience that shouting “I am not a zoo” has no effect what so ever, so there’s really nothing to do about it.

We strolled around for about six hours, taking the tourist boat to the islands in the middle of the lake. I took some photos for your viewing pleasure:


Bridge by West Lake


Cherry blossom and Chinese pavillion


This is a very naughty tree. It was caught talking a lot of nonsense about Taiwanese independence and was swiftly dealt with.

There are more pictures in my flickr Hangzhou set.

Hur ser ett kinesiskt tangentbord ut?

Min mammas kollega Johan Öjeheim har gått och funderat på hur ett kinesiskt tangentbord ser ut. Är det 30 meter långt? Har det 30 000 tangenter? Har kinesiska datoranvändare jättelånga fingrar? Nej, tråkigt nog ser tangentborden här ut precis som i Sverige. Skulle det finnas en tangent för alla de vanligaste tecknena skulle det behövas runt 2 500 tangenter, men även det är förstås en praktiskt omöjlighet. I kinesiska består de flesta ord av ett eller två tecken, där varje tecken är en stavelse. Hur ett tecken uttalas går i allmänhet inte att se, så därför har man utvecklat pinyin-systemet för att kunna skriva uttal med västerländska bokstäver. Det används bland annat i grundskolan och i ordböcker. För att skriva kinesiska tecken på en dator skriver man ordens uttal med pinyin och låter datorn göra en kvalificerad gissing om vilka tecken det motsvarar. Så här kan det se ut:

Här har jag skrivit “jingli” och datorn gissar först på “erfarenhet” (经历 jīnglì). Eftersom det finns många ord som uttalas ungefär likadant så finns här flera alternativ, bland andra “direktör” (经理 jīnglǐ) och “energi” (精力 jīnglì). Programvaran för att gissa är förstås ganska komplicerad och ibland blir det fel, då måste man själv välja de rätta tecknena. Så funkar det.

Shellshock Festival

Tonight is the Spring Festival (the Chinese new year) and it’s like a war zone. Starting at nine o’clock people began building up to an ear-deafening frenzy of fireworks and firecrackers which was simply unbelievable. The firecrackers were bigger, louder and more dangerous than any I’ve seen before:

Gunpowder smoke and metal oxides created a mist that lay thickly on the streets. The really big fireworks triggered a few car alarms, adding to the feeling that the world was coming to an end. I’ve been told that the Spring Festival is a traditional family holiday, but first and foremost I will remember it as a celebration of shellshock. These video clips don’t quite do justice to the scene, but they’re something to look at anyway:

Svensk Köttinformation lär barnen laga köttbullar

Läste i DN på morgonkvisten att Järfällaskolan lagat godast köttbullar i en mattävling. Det låter ganska oförargligt, men den här formuleringen väckte misstankar:

Tävlingen ingår i projektet Barnens egen matskola som är ett samarbete mellan flera organisationer och företag för att uppmuntra unga att laga egen mat.

En av dom välgörande organisationerna visade sig just Svensk Köttinformation. I projektet ingår även en liten råvaruskola, som i år handlar om just kött. Svensk Köttinformation är en branchorganisation vars enda syfte är att förklara för oss svenskar hur nyttigt kött är, hur naturligt det är och hur bra svenska djur har det. Det är inte första och knappast heller sista gången som jag läser om hur Svenskt Köttinformation tillåts göra reklam för sin egen produkt i svenska skolor utan att ifrågasättas. Så här skriver man i materialet:

Sverige har en sträng djurskyddslagstiftning som anses vara den mest omfattande i världen. […] När djuren mår bra och sköts om på rätt sätt ger de oss bra kött av hög kvalitet. Allt kontrolleras noggrant, från hur djuren har det på gården till hur köttet hanteras i affären.

Sverige har förvisso världens bästa djurskyddslagstiftning, men vi följer den inte. Att djur som mår bra smakar bra kanske inte är osant, men djur som inte mår bra smakar faktiskt likadant. Det är inte sällan man hör nonsens i stil med “om djuren inte behandlades väl skulle de inte producera bra kött/ägg/mjölk”, men den kopplingen finns helt enkelt inte. Man nämner inte heller köttets påverkan på miljön eller ett enda ord om det (eventuellt) etiskat tveksamma i att föda upp, döda och äta miljontals kännande varelser varje år. Och självklart gör man inte det, deras jobb är ju att göra reklam för sin produkt.

Why do the models look so bored?

I’ve always though that models look bored, arrogant or even angry when they walk around on my TV screen. This seems to be the way they are supposed to look by some industry standard. There is a certain type of woman in the real world who also wears that look, and I’ve often wondered where it comes from. Even Google couldn’t tell me why, so I’ve come up with a hypothesis.

In Beijing I get stared at and talked about as soon as I step out of my door, much in the same way as I imagine attractive women would. (I’m just very tall, it’s not my superior looks that draw attention.) This is not something I suffer from, but at times it does get annoying. What I have noticed is that putting on a bored expression and a vacantly staring into the distance helps quite a bit to cope. It seems as though people look less, talk less and ask less questions. Most people don’t like self-absorbed, arrogant people, so if you look like one chances are they don’t want to acknowledge you.


© Peter Duhon

When these girls are in their early teens they probably think it’s pretty awesome that all the boys are looking at them all the time. But after a few years it gets old and even though they enjoy being desired they also just want to be left alone once in a while. That’s when they start focusing their eyes far in the distance and put on that bored look. Sure, it’s possible that some of the self-centered, arrogant, attractive girls you see really are self-centered and arrogant, but maybe some of them are simply tired of being stared at.

Disclaimer: This is just a hypothesis. I’m not the type of woman that gets looked at a lot (I’m not even a woman), so please don’t hold it against me if I’m wrong.

…well, this is quite an interresting turn, given that I proclaimed that this is not a fashion blog less than a year ago….

En hyllning till kön

Jag läste DN:s artikel om den kinesiska kökampanjen och blev väldigt glad. I Sverige är det väldigt poppis att klanka ner på Kinas kampanjer (förmodligen har man svårt att göra skillnad på den som driver en kampanj och kampanjen i sig) men den här kampanjen borde vi verkligen hylla!

I Sverige har vi en djupt rotad kökultur, vi kan t o m köa utan att stå i rad. Är det t ex flera personer som väntar på att få hjälp i en butik kan vi ställa oss lite utspritt men ändå ha en osynlig kö där alla vet sin plats och väntar på sin tur. Jag har hört en del utbytesstudenter förundras över att vi köar så mycket i Sverige, men jag tycker att det ett smidigt och rättvist system som vi borde sprida över världen. Kina framstår i jämförelse som barbariskt och ociviliserat.

När jag var på filmpremiär och dörrarna slogs upp så behövde jag inte använda fötterna, tryckvågen från hundratals kineser som inte har hört ordet kö bar mig brutalt in i salen och väl inne var det bäst att springa för att hinna få en plats i tumultet. Helt psykedeliskt. Om man ser att det finns lediga platser på tunnelbanan infinner sig en tryckt stämning. Innan dörrarna öppnas är det till synes lugnt. En ton som betyder att dörrarna ska öppnas ljuder och luften stannar nästan. När dörrarna sedan öppnas bryter det loss med full kraft. Samma sak gäller förstås också på bussarna. Och skulle flera personer vänta på taxi på samma ställe kan man bara glömma den svenska osynliga kön, det är bara att försöka manövrera ut dom andra genom smart placering och ivrigt vinkande.

I den nya kampanjen blir den 11:e i varje månad ködagen då alla ska komma ihåg att stå duktigt i kö som civiliserade människor. Så här ser kampanjmaterialet ut:


“Jag står i kö, jag lämnar företräde, jag är lycklig”

Jag vet inte om vi svenskar faktiskt blir lyckliga av att stå i kö, men fint är det i alla fall.

Missa för övrigt inte avsnitt 3 av Världens modernaste land (även på TPB) där Fredrik Lindström, Peter Englund och Lena Sundström pratar ganska roligt om den svenska kökulturen.

在北京的时间一半过了

English translation below.

好久没有用中文来写。现在放假,同学们都走了,留下我一个人。我来北京五个月了,天天都上课我的汉语水平提高了不少。我因为期末考试考得不错,所以可以跳班了。如果我跳班我会觉得难一点,可是那样我的进步会更大。这是学习的事情,当然还发生了很多其它事,所以我想写下一些我的经历。

我对北京的生活早就习惯了。空气污染、危险的交通、难吃的面包,在北京遇到这些困难,不过好东西还很多。我特别喜欢的是中国菜,又便宜又好吃!瑞典饭店的菜差不多都有肉所以我很少去,可是在这儿大多数饭店有好吃的素菜。我最喜欢的一些菜是家常豆腐、香辣土豆丝、鱼香茄子、炒面、老醋花生米等等。

北京菜好吃,可是我不喜欢北京的面包。在瑞典面包外面硬、里面软。在中国呢?面包的外面和里面都软!包装上印着“有牛奶!”,可能这是主要原因之一。一般面包不应该有牛奶,我不知道为什么中国人喜欢这种面包。我很想念瑞典的。

中国的谦逊很有意思。这个“哪里”听起来很假的,但我被影响了。有人夸奖我的汉语时我一般说“还差得远呢”,可是我有时候感到不舒服,什么也说不了。有一次一个瑞典人夸奖我,我一下子回答“不是,我没有什么”。以后我就觉得很奇怪,在瑞典说谢谢就行了,说“我没有什么”太谦逊,其实有点不礼貌。

我最快乐的事是私事,不过现在我想让大家知道。我来北京以后很快就爱上了一个天使。她是我的同学,又聪明又漂亮。去香山、做面食、看黄金甲、过圣诞节都是跟她一起的。我们已经在一起四个月了,能当她的男朋友我非常自豪。现在她回越南去了,我当然很想她。我不应该写下来一封情书,我只想说:清娥,我爱你! Thiên sứ, anh yêu em!

My classmates have all gone home over the holiday, leaving me alone in Beijing. I’ve been here for five months now, attending class every day, so my Mandarin has improved quite a bit. I did well on the final exams so if I want to I can jump up a level. It will get harder if I do, but that way I would be able to improve even more. These are school matters, there have been a lot of other things happening too of course and I’d like to write down a few of my experiences.

It didn’t take long to get accustomed to life in Beijing. Air pollution, dangerous traffic and bad bread, these are a few of Beijing’s downsides, but the positives outweigh the negatives. I especially like Beijing food, it’s both inexpensive and tasty. I very seldom eat out in Sweden, since as good as all dishes have meat. Here however, most restaurants have good vegan food. My favorites include jiachang tofu, fried thin potato strips, sweet & spicy eggplant, fried noodles and peanuts in rice vinegar.

Beijing food may be good, but I do not like the bread. In Sweden bread is hard on the outside and soft on the inside. Here, however, it’s soft inside and out! The packaging says “CONTAINS MILK!” and perhaps this is one of the main causes. Bread shouldn’t generally have milk, I don’t know why the Chinese like this kind of bread. I really miss Swedish bread.

Chinese modesty is very interesting. The standard reply to praise, “where do you get that?” (literally “where?”), sounds very put on, but I’ve also been influenced by it. If someone praises my Mandarin I usually reply “it’s still far from good”, although sometimes I’m too uncomfortable to say anything at all. A while ago a Swedish person complimented me and I instantly replied “oh no, I’m nothing”. Afterwards I thought that was very strange as in Sweden saying “thank you” suffices. Saying “I’m nothing” is too modest, even a bit impolite.

The most joyous matter is a private one, but at this point I’d like the world to know. After arriving in Beijing I very soon fell in love with an angel. She is my classmate and is as intelligent as she is pretty. Going to Fragrant Hills, making pasta, watching Curse of the Golden Flower, celebrating Christmas, we did all of that together. We’ve been together for four months now and I am very proud to be her boyfriend. She’s gone home to Vietnam now, so obviously I miss her a lot. I don’t mean to write a whole love letter, I just want to say: Nga, I love you! Em đẹp lắm, anh yêu em!