Epileptiska vietnameser göra sig icke besvär (hos det sociala)

Jag såg på midnattssändningen av Rapport att ett vietnamesiskt par fick sitt nyfödda barn taget ifrån sig på bb och blev t o m lite upprörd när jag hörde kvinnan prata (textat) om hur det gått till. Även skvallerpressen skriver. Kvinnan lider av epilepsi och hade själv kontaktat socialen för stöd, som istället beslutade att ta barnet. Det är verkligen inte min nisch att blogga om mina upprörda känslor, men se här vad Arnold Karlzon (kd), ordförande i Värnamos medborgarnämnd, säger:

”Vi strävar alltid efter att lösa så mycket som möjligt på hemmaplan. Men i det här fallet hade vi inte resurser att klara det, för det behövdes 24-timmars tillsyn i princip.”

Ska man tolka det som att det hade gått ge rätt stöd till dem, men att det inte fick plats i budgeten? Sedan när kan omhändertaganden baseras på sådana grunder? Myndigheterna menade föräldrarna hade svårt att ta till sig råd, men hur jävla lätt är det att ta till sig råd på ett så barockt språk som svenska tror ni?! Tillåter verkligen socialtjänstlagen omhändertagande av barn även där föräldrarna faktiskt vill ta hand om barnet själva och där det enda hindret är fysisk sjukdom (till skillnad från psykisk sjukdom/förståndshandikapp)?

Sverige har ett ganska bra rykte i Vietnam, mycket tack vare vårt starka ställningstagande mot USA-invasionen och för ett hyggligt generöst bistånd inom bl a sjukvård. Biståndet slopade alliansen redan förra året och när ”omhändertagandet” blir känt i Vietnam så kanske vi äntligen kan ta vår plats som en arrogant och bufflig nation bredvid Frankrike och USA (samt till viss del Kina).

Det kan förstås hända att det finns ytterligare skäl som media inte rapporterat om, men tills vidare så ställer jag mig frågande till rimligheten i det hela. Med mina ytterst begränsade kunskaper i språket har jag ännu inte kunnat hitta några Vietnamesiska bloggar eller nyheter om det inträffade...

I övrigt rekommenderar jag den kinesiska filmen The Treatment (刮痧) där ett kinesiskt pars barn blir omhändertaget av amerikanska socialtjänsten p g a ett ”missförstånd”.

Uppdatering torsdag:

Silverkällan var upprörd en hel timme före mig.

The news clip is now available with English subtitles.

Hy vọng họ sớm được đoàn tụ!

Uppdatering fredag:

SVT: Socialens beslut kan vara olagligt (igår)

Sydsvenskan skrev kort igår. I dagens ledare på SvD skriver Maria Abrahamsson att länsrätten i sin dom påpekade att mamman var förståndshandikappad (något som inte tidigare framkommit), men lägger till att ”hittills tyder dock det mesta på motsatsen”. Gunilla Hjelm (c) är kritisk mot den vinklade mediarapporteringen. Det har också bloggats lite här och var. Enligt min ”Vietnam-korrespondent” så har det ännu inte rapporterats något i Vietnamesiska medier om det inträffade.

Det verkar alltså som att familjen fick vara på ett utredningshem under 10 veckor innan beslutet att omhänderta barnet gjordes. Jag skulle bli ganska förvånad om föräldrarna under den tiden var helt förstående och medgörliga, med tanke på språksvårigheter och en (vad gäller föräldraskap) extrem kulturskillnad. Om detta kanske man inte ska spekulera allt för mycket, men men...

The second news clip is also available with English subtitles.

2 thoughts on “Epileptiska vietnameser göra sig icke besvär (hos det sociala)

  1. Vårt fall är skrämmande likt! Vi tackade ja till stöd i hemmet, vi blev anmälda och fråntogs vår älskade lille son efter en mycket bristfällig utredning! Personalen på utredningshemmet dit vi blev lurade av frasen ”avlastningshem” kollade oss bara sporadiskt!
    Att jag brydde mig mer om att vår son slog skallen i ett piano, än att byta hans bajsblöja förstorades upp till att vi inte förstod när blöjan skulle bytas! Socialen sade att i vårt fall behövdes det också för mycket stödinsatser, placering var det enda som var möjligt! Snacka om att kränkas och psykstämplas!

  2. Pingback: Bortrövat barn tillbaka efter 6 månader « Philip Jägenstedt

Comments are closed.