Humanisterna

About a Swedish organization I recently discovered, Humanisterna.

För några månader sen såg jag en debatt på Nyhetsmorgon mellan en “häxa” och en person som sa en massa bra saker, sånt som jag skulle vilja säga. Idag läste jag på SVT Opinion om det omoraliska i att hindra stamcellsforskning på religiös grund och tyckte att det var väldigt bra. Jag gillar särskilt språkbruket – utan omsvep kallas religiösa motiv för “irrationella” och “vidskepliga”. Det visade sig att det är samma person som var så bra i Nyhetsmorgon som skrivit det: Christer Sturmark, ordförande i förbundet Humanisterna. Vid första anblick verkar Humanisterna väldigt bra, deras paroll är “för en sekulär livssyn byggd på förnuft, medmänsklighet, tolerans och ansvar”. Förhoppningsvis är det inte en toppstyrd gubbförening, men det vet jag inte än.

Jag drar mig till minnes en diskussion jag hade med Emil för tre år sen. Vi satt i hans kök och pratade politik (jag hade fel, för övrigt). Av någon anledning kom vi in på “humanism”, ett ideal som Emil sade sig bekänna sig till. Han kunde inte konkret förklara vad humanism är, så jag tyckte att det var otroligt flummigt och ville inte vara med. Dessutom gillade jag inte namnet, “humanism”, som tycks förutsätta en människo-centrisk syn som bortser från de icke-mänskliga djurens intressen. Den kritiken är nog, efter lite eftertanke, ungefär lika välgrundad som föreställningen att feminismen sätter kvinnor före män för att det heter just “feminism”. Nej, sånt trams borde jag inte hålla på med, inte utan att först ta reda på vad humanism faktiskt innebär.

Jag hittade Humanist Manifesto 2000 på Humanisternas hemsida (utöver det finns ingen koppling). Jag har inte läst hela än, men ska göra det. Min förhoppning är att det kan vara en hjälp på vägen att knyta ihop axiom som jag tror på (utilitarism, typ) med en del fluffiga (men sympatiska) ideal som jag skulle vilja kunna bekänna mig till (demokrati och mänskliga rättigheter, typ). Jag vill vara som du, Emil!